Utbildningen, som vi bedriver på vår skola I Sihanoukville, Kambodja, är mycket eftertraktad. Vi har drivit skolan sedan 2008. Behovet är fortfarande stort. Barn kommer ofta till skolans manager Sok Chanra och frågar "Kan jag få börja i skolan hos er?" För närvarande måste vi ofta svara "Tyvärr, vi har inte pengar till fler elever."

Vi har ett antal trogna givare/sponsorer sedan flera år. Tack vare deras pengar har vi en bas att finansiera de, kanske inte så glamorösa men så betydelsefulla, löpande månadskostnaderna. Det är löner, mat, Internet, el och vatten. 

Under hösten 2020 har vi givit skolan en rejäl ansiktslyftning. Dels fanns stora behov och dels var det praktiskt att utnyttja tiden då skolan var stängd för elever pga pandemin Covid-19. Finansieringen har kunnat ske tack vare en buffert för "oförutsedda kostnader" och en del extra bidrag från våra ordinarie givare.

Från och med 4 november 2020 har vi myndigheternas tillåtelse att bedriva utbildning igen. En del extra åtgärder krävs. T.ex. måste skolan tillhandahålla munskydd och handsprit samt kontrollera elevernas kroppstemperatur. Dessutom måste vi rekrytera en ny lärare för de yngsta eleverna, då tidigare lärare har gått vidare i sin yrkeskarriär.

Sverige har drabbats av pandemin Covid-19 i betydlig högre grad än flera länder i Sydostasien, inklusive Kambodja. För skolan har jag märkt att en del av våra tidigare givare fallit bort under hösten. Orsaken vet jag inte, men kan ev vara en tuffare ekonomisk situation privat pga Coronan.

Sammanfattningsvis ser den ekonomiska situationen svår ut när jag ser framåt några månader. Kostnaderna överstiger inkommande bidrag.

Så: